Döper bloggen efter en klassisk hejaramsa från barndomen (tänk brännboll på gympan i tredje klass) som på ett fint sätt summerar vad jag tänker skriva om. Idag har jag dock varken kutat, lubbat eller sprungit. I stället har jag prövat lyckan på längdskidor. Sjukt kul, sjukt jobbigt, sjukt mycket pinnar, kottar och barr i spåret. Ingen idé att redovisa några kilometertider efter en dylik tur, men endast två ramlingar på 5km blev det. I sammanhanget får det räknas som succé. Den ena var dessutom frivillig eftersom det är mitt enda sätt att få stopp på ekipaget för tillfället. Kan inte minnas att jag någonsin haft någon annan strategi för att hindra min framfart i spåren än att sätta mig på baken, faktiskt. När jag springer brukar problemet vara det motsatta, dvs att jag aldrig får upp någon högre hastighet än styrfart, så att bromsa är inget som jag har reflekterat över. Men med lite tur och god vilja kanske jag hinner få ordning på det innan snön säger tack hej för den här gången.
Bilden har verkligen inget med någonting att göra. Förvisso rätt årstid, men dess huvudsakliga uppgift är att piffa till inlägget. Jag inser nu att jag kommer att få problem med att förse hågade läsare med härliga bilder från den träning som bloggen ska behandla. Min mobilkamera är ett skämt och till min digitalkamera skulle jag behöva en liten vagn om jag ska ha med den och alla batterier som går åt för att driva den. Kanske före- och efterbilder tagna i hallen. Detta tål att tänkas på. Lämpligen medan jag gör i ordning mina matlådor.
