lördag 19 november 2011

Superkompensation

Veckans vilodag har gjort sitt jobb, och det med råge. Åtminstone mentalt - vi får väl se vilket humör benen är på imorgon. Men just nu är jag så rysligt sugen på att springa att det är svårt att sitta stilla. Om det inte vore för att jag just mumsat i mig min första portion blodpudding på cirka sjutton år (true story!) skulle jag ge mig ut å kut nu på en gång. Istället ligger jag i soffan med katt på fötterna och ultrarunnerpodcast i öronen. Och längtar ännu mer efter att springa jättejättelångt. Imorgon nöjer jag mig med 20 km. Max 25. Men i väntan på löpning kan jag verkligen rekommendera intervjuerna på www.ultrarunnerpodcast.com, så mycket inspiration, kunskap och fullkomligt vansinne på ett och samma ställe. Det finns onekligen en hel hög lopp i världen som jag aldrig någonsin vill utsätta mig för. Folk gör verkligen de mest vansinniga saker. Det ger liksom lite perspektiv på ens eget vansinne. Och som sagt, massor av inspiration. Jag menar om det möjligt att springa 217km genom Death Valley ska väl jag kunna springa 50 km?

onsdag 16 november 2011

På ett elljusspår i skymningen

I ett elljusspår? Vid ett elljusspår? Känner att jag inte har koll på prepositionerna riktigt. Hur som haver, elljusspår i skymningen var plats och tid för dagens löpning. Fick möjligheten att springa i dagsljus och tog den. Sen började det skymma. Fort. Men jag hann med lite "bergslöpning" (hrmm... det är väl i sanningens namn mer en kulle), elljusspår och steniga stigar. Ett alldeles ljuvligt pass. Det har generellt blivit mycket terränglöpning på sistone, jag trodde ju att det tåget gick medan jag låg i soffan och hostade och snörvlade för ett par veckor sen men eftersom det fortfarande är mer april än november i luften så går det alldeles utmärkt att ta skogen i sin famn ännu en tid. Det känns liksom fint att springa nu. Det går förvisso sakta och min pulsklocka menar att jag springer mina pass (alla pass!) i typ 80-90% av maxpuls. Men benen känns starka och lätta.  Pulsen vet jag inte vad jag ska tro om, den upplevda ansträngningsgraden är typ att jag skulle kunna pinna på ett dygn och det är väl knappeligen 80% av max? Det är kanske dags att göra ett maxpulstest ändå. Jag har undvikit det på ett effektivt sätt eftersom jag tycker att det verkar så ohyggligt fasansfullt. Men jo. Ska det vara nån vits med pulsklocka så... Bara att bita i det mjölksyrade äpplet?

Vill inte springa så fort. Vill mest bara ha det bra.  



Nu tror jag att det får bli en liten bildserie från diverse löpturer som avslut. Imorgon ska jag köra vattenlöpning, förmodligen med flytbälte. Det blir garanterat inga bilder därifrån, så håll till godo.
Kexchokladspaus på Rättberget
Terrängmys på Tavelsjöleden
Ibland är det bara fint. Nydalasjön 14/11