Med mindre än en månad kvar till Den Stora Dagen är det väl dags att ta upp bloggandet. Dessutom har jag blivit med smart telefon, vilket innebär att jag kan ta festliga bilder att pigga upp bloggen med. Träningen har på sistone befunnit sig i brant uppförsbacke med en betydande motvind rätt i nyllet. I alla fall löpningen. Löpvilat en vecka, senaste långpasset gick av stapeln för nästan en månad sen och fick avbrytas efter 23km på grund av knäont. Status inför Berlin: lätt nervös och med alldeles för få långpass innanför västen. Idag har jag varit hos en sjukgymnast som har rätat ut min eländigt sneda höft så att jag nu är rak och fin som autobahn. Förhoppningsvis beror alla småskavanker på denna snedhet och när den nu är ett minne blott hoppas jag förstås att jag ska hinna med två långpass innan det är dags. Det kommer ändå att vara för lite, men bättre än inget. Och framförallt bättre än att ha ont, peppar peppar ta i trä osv.
