Superkompensation

Veckans vilodag har gjort sitt jobb, och det med råge. Åtminstone mentalt - vi får väl se vilket humör benen är på imorgon. Men just nu är jag så rysligt sugen på att springa att det är svårt att sitta stilla. Om det inte vore för att jag just mumsat i mig min första portion blodpudding på cirka sjutton år (true story!) skulle jag ge mig ut å kut nu på en gång. Istället ligger jag i soffan med katt på fötterna och ultrarunnerpodcast i öronen. Och längtar ännu mer efter att springa jättejättelångt. Imorgon nöjer jag mig med 20 km. Max 25. Men i väntan på löpning kan jag verkligen rekommendera intervjuerna på www.ultrarunnerpodcast.com, så mycket inspiration, kunskap och fullkomligt vansinne på ett och samma ställe. Det finns onekligen en hel hög lopp i världen som jag aldrig någonsin vill utsätta mig för. Folk gör verkligen de mest vansinniga saker. Det ger liksom lite perspektiv på ens eget vansinne. Och som sagt, massor av inspiration. Jag menar om det möjligt att springa 217km genom Death Valley ska väl jag kunna springa 50 km?