tisdag 13 september 2011
Sjukgymnasten revisited
Dom har förkunnats. Jag har blivit starkare i höft och lår, så ingen hatt kommer att förtäras. Känns bra. Nu har jag fått ett nytt, mildare träningsupplägg som sträcker sig till måndag. Bara fyra gympass och ett löppass. Därefter ska jag vila och, jag citerar, "boosta formen" med ett par korta, lugna löpturer. Vilken form, sa jag och blev försäkrad om att jag var i mycket bättre form än för två veckor sen. Sen kom sjukgymnastens sadistiska (och storleende) sida fram och han sa "om du får sådana här resultat på 10 dagar av styrketräningen, tänk dig då utfallet på tre månader. Eller ett år!" Gigantiskt leende på det. Han har alltså tänkt sig att jag ska köra utfall i ett år. Det blir ju flera miljoner. Ett år av träningsvärk i bakdelen. Jag känner mig helt lockad - är ju inte dummare än att jag fattar vad det kan betyda för löpningen. Antydde att jag var rätt sugen på sträckor över maratondistansen och han antydde att det skulle krävas styrketräning. 'Nuff said. Uppfylld av glädje över att min tid framför spegeln på IKSU ej ännu är förbi sladdade jag in på Intersport och köpte en ny t-shirt som jag ska ha om det inte är linneväder i Berlin. Alltså vad ska man ha på sig egentligen? Vill ha mina långa supertights men på alla bilder ser man bara folk i kortbyxor. Måste ju passa in i fårskocken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar