Mjaha, nu är den alltså här - den sista veckan innan LOPPET. (Snart i all fall) Träningen ska vara gjord (i mitt fall: haha) och det är dags att vila, superkompensera och ladda. Är inne på vilodag nummer två den här veckan, efter en ganska lång period med ett, om inte två, pass om dagen och jag börjar bli otålig. Rastlös. Vad gör man med dessa eoner av fritid? Eftersom min fysiska träning lämnat en hel del övrigt att önska när det gäller maratonförberedelser känns det som att jag måste lägga mitt krut på den mentala delen; jag kan, jag vill, jag är inte rädd - jag kan flyga osv. Jag måste in i the zone helt enkelt. Lite hjälp på traven för att återupprätta självförtroendet fick jag igår på mitt längre distanspass (ordinerat av sjukgymnasten of course), 17 km klarades av med ett leende och bara minimal knäkänning sista kilometern. Försöker få mig själv att tro på att det borde betyda att den smärtfria distansen dubblas till nästa pass också - voilá - 32 km utan knäont! Visst verkar det logiskt? I the zone är det helt logiskt, jag lovar.
Soundtrack till mina mentala förberedelser: Journey – Don't Stop Believin' (du kan springa maraton fast ditt senaste långpass var för över en månad sen och bara 23km). Heja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar