Intervaller på schemat idag, det har ju inte blivit ett enda kvalitetspass sen februari så jag var lite rädd. 6x4 minuter skulle det vara, men det bidde bara 4x4 min. Jag har jättemånga bra ursäkter för det, här följer ett axplock: 1) inte sabba knät (eller annan viktig struktur) 2) första intervallpasset på en dryg evighet 3)batterierna i mp3-spelaren tog slut 4) jag gick ut för hårt och blev trött 5)jag hade en tid att passa (inte ens jag är så depraverad att jag tycker att det är okej att bli en halvtimme sen för intervallernas skull). En blandning av högt och lågt, som ni ser. Man kan sammanfatta det som att förnuftet och latmasken ingick i en ohelig allians och tillsammans övervann enheter som självplågaren, arbetsmyran och paragrafryttaren (det STOD ju 6x4!!!). Faktum är att det kändes bra (och helt förjävligt, men det är ju som det ska vara) med lite fart. Enligt klockan, som jag fortfarande inte har så väldigt mycket tillit till, gick stora delar av intervallerna i 4:20 - 4:30-fart, och det är rejält med drag under galoscherna för min del. Det ser ut att bli en bra träningsvecka det här också.
I tisdags var jag på min första hälsokontroll på LifeGene och det visade sig att sköterskan var marathonlöpare, så hon underhöll mig med löparhistorier ("jag trodde jag hade grus i skon men det visade sig vara hud som lossnat") medan hon tappade mig på blod. Bra avledande manöver. Nu har jag onödigt mycket information om min kropps sammansättning av fett, vatten och muskler. Jag är t ex helt symmetrisk i armarna (lika mycket fett och muskler i båda) medan höger ben väger 200 gram mer än vänster. Bara en sån sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar