Ljuvligt långpass

Varning utfärdas för obscena mängder nörderi och opåkallade glädjeutbrott. Jag har nämligen genomfört vad jag bedömer vara mitt bästa pass någonsin i löparkarriären. Innan var jag lite nervös, oklart varför. Plötsligt kändes 18 km långt och jag tänkte att jag inte skulle orka hela vägen. Påminde mig om att det alltid går att krypa om det inte går att springa. Påminde mig om att jag ändå klarat 25 km i betydligt värre förhållanden (snömodd och motvind) än de som var för handen igår (sol och barmark. Och sol!). När jag till slut kom iväg, efter typ fyra extra toabesök, blev jag hemskt förvånad över att mina stumma vedträ-vader bytts ut mot något som kändes lätt, ja nästan spänstigt. Mycket förvirrande - och om jag inte behövde slita som ett djur första 5-10 km för att ens komma igång - hur skulle det då gå? Tror att det var prick den enda negativa tanken under hela passet. Att jag var rädd att gå ut för hårt i början för att det gick så lätt. Slog det ur hågen och bestämde mig för att vara glad och tacksam istället och låta benen pinna på som de ville. Det höll. Hela vägen ut till stallet och tillbaka. Kort paus där för att mata och klappa hästar och fylla på i vätskebältet. Det var snudd på magiskt faktiskt, det gjorde inte ont någonstans och benen bara gick. I Innertavle insåg jag att jag kunde klara 1:50 som det stod i träningsprogrammet, om jag inte blev trött (först räknade jag fel på 10 minuter och blev lite ledsen men då vaknade hjärnan till och fattade att 20+20 inte blir 50). Jag blev inte trött. Istället blev det en spurt sista kanske 800 meterna hem (som iofs slutade med att jag fick ligga på gräsmattan en stund innan jag gick in). Veckans långpass kan således summeras enligt följande: 18.45 km, 1:49:37 (snitt 05:56), puls 150. 18 km njutning och löpglädje - ljuvligt var ordet.

Återhämtning medelst middag hos pappa med massor av god mat och fint sällskap. Status idag: träningsvärk i vaderna men i övrigt inga sviter. Idag ska jag unna mig lite nya träningskläder och vila. Det var premiär för trekvartstights igår och jag måste utöka beståndet av dylika plagg. Vintertightsen åker härmed längst in i garderoben och glöms bort för minst ett halvår framåt.