Dog days are over

Jag fick längta riktigt länge efter mitt nästa pass, men idag var det äntligen dags. 8 km i dimma och duggregn. Riktigt härligt, utom när min regnblöta råttsvans klatschade mig i ansiktet (det blev väl lite för mycket cirkusponny-tänk så manen kom i gungning nåt alldeles hemskt). Kändes helt bra, inga direkta spår efter veckans förkylning. Kalaset gick i 6:15-tempo så det var ju inte alldeles lusigt i alla fall. Däremot satte det fart på diverse restprodukter från förkylningen på ett sätt som inte ens den mest fulländade gubbsnytning kunde rå på. Men låt oss inte fördjupa oss i det. Vi går vidare. Jag tjuvstartade träningsveckan redan igår på gymmet, och fick återigen möta konsekvenserna av denna bloggs enorma genomslagskraft. Nu för tiden händer det faktiskt att det är UPPTAGET vid kettlebells-hyllan. Som sagt, jag utgår från att det var här "allt började" och att ryktet har spridit sig. Denna gång - inga 8 kg kettlebells lediga. Till slut hittade jag en 12:a som stod och skämdes i ett helt annat hörn av iksu, så jag tog den i stället. Det var jobbigt. Jättejobbigt till och med. Men nu är jag igång igen och det känns såhär festligt:
Florence + The Machine – Dog Days Are Over