Shortspremiär idag. 5 ljuvliga kilometer blev det. Körde den heta löparlooken med knästrumpor och shorts, mina vader sjöng glada trudelutter av tacksamhet medan mitt sinne för stil led i tysthet. Vadernas välbefinnande går före hur som helst. Trodde att jag skulle vara ensam ute onsdag kl 10 men jösses vad fel jag hade. Fyra dagisgrupper och oräkneliga joggare, flanörer och hundar fick alla ta del av mitt sorgliga fashion-sense och mina alvedonvita knän. Grattis till er!
Hade benen fulla av spring men en överjordisk träningsvärk i de bakre regionerna som hjälpte till att hålla nere farten på en lämplig efter förkylningen-nivå. Det var, för att tala klarspråk, jävligt härligt. Nu tänker jag vara frisk som en nötkärna en lång tid framöver. Och så ska jag börja springa lite mer så jag har nåt att blogga om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar