Pretty plz?

Det är tvära kast mellan hopp och förtvivlan just nu. Men det verkar som att halsontet ändå klingar av. Jag har druckit en miljard koppar te och överväger nu att gurgla halsen med lika delar saltlösning och punsch (det är den enda starkvaran som finns hemma) för att få bort det sista. I övrigt har jag inga symtom och hoppas att jag vaknar upp imorgon frisk. Att totalvila en vecka kanske inte var den uppladdning inför halvmaran som jag hade tänkt mig må väl vara hänt, nu vill jag bara få vara med. Enligt planen skulle jag köra ett lätt och kort distanspass med några fartökningar idag, jag skjuter på det till imorgon och hoppas på att kroppen översköljs med lyckliga muskelminnen av löpglädje som håller i sig hela vägen till målgång på lördag. Den tid jag borde ha lagt på att lära mig om kvalitativa forskningsmetoder i psykologi har jag i stället investerat i att läsa om hur mycket man tappar i fråga om kapacitet och kondition under sjukdom (ingenting under så här kort tid om jag förstått saken rätt), om löpteknik och maratonlopp och i största allmänhet sökt i genom internets alla skrymslen och vrår i jakt på svaret till min fråga: Hur ska det gå på lördag??? Dessutom har jag frossat i utbudet av löparskor och kläder på internet och satt sprätt på den kommande skatteåterbäringen flera gånger om. Dock endast i fantasin. Än så länge. Men om jag når mitt mål på lördag (sub 2 h) så kanske jag kan unna mig något fint... Ett gult linne från Newline t ex. Eller rentav ett par minimalistiska terrängskor från Merrell? Ja, så här skulle jag kunna hålla på länge men jag slutar nu.