 |
| Den gamla goda tiden, alltså några dagar sen. Helgens löptur. |
Här har man rökt fredspipa med sina lår och trott att allt var frid och fröjd. Men icke. Släpade ut min kropp på vad som skulle vara en uppfriskande morgonjogg i tisdags. Det var inte uppfriskande, det var bara segt. Eller benen var hyfsat fräscha men från midjan och uppåt var det totalt haveri. Antar att alla mina kroppsdelar inom kort kommer att kräva hyllningsinlägg för att ens överväga att samarbeta i fortsättningen. Jag trodde att det var träningsvärk i bålen och kortade rundan lite, för det var inte speciellt kul att springa med en överkropp som bara opponerade sig. Högljutt (bildligt talat alltså, men det hajar ni. Väl?). På kvällen rev jag av ytterligare ett pass, funktionell styrka på IKSU och då var det minsann ingen som protesterade. Men sen! Det första var att jag kände mig lite kraxig i halsen. Tyvärr hällde jag ut tevattnet (kokande) som var tänkt till min ömma hals över min fot istället. Aj. Sen hostde jag hela natten och de korta stunder jag sov drömde jag mardrömmar om psykopater och äldreboenden. Va faan alltså! Jag som jobbat så hårt på myten om mitt oövervinnerliga immunförsvar. Inne på vilodag två, vill bara ut å kut eller till gymmet och lyfta skrot. Men nej.
 |
| Får hålla till godo med den här jätteklumpen istället. Och inte ens en tekopp törs man göra till heller. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar