Själv är bäste dräng

I lördag fick jag en fantastisk springtur. Jag hade säsongspremiär för vanliga tights och fort gick det. I söndags fick jag ont i knät. Fick linka hem och sura istället för att springa långpass i solen. Surade faktiskt hela dagen och struntade i den planerade yogan (extremt dåligt beslut, kan jag konstatera i efterhand). Jaha, men hur kul är det skriva om sin träning när det bara gör ont överallt hela jävla tiden? Idag tänkte jag testa om knät skulle tycka att det var festligt att cykla, så jag hoppade upp på en motionscykel på iksu och lovade/tvingade mig själv att sitta (och trampa!) där i minst 30 min. Det var JÄTTETRÅKIGT men knät var med på noterna. Sen okynnesstretchade jag lite och körde ett styrkepass. Därefter hände det magiska som rubriken syftar på. Jag stretchade alla muskler som kunde tänka påverka mitt arma knä (det är lite löparknä-feeling över det hela plus lite ont i ländryggen och, pardon my french, typ kramp i skinkorna) och när jag låg i "skruven" sa det plopp i ländryggen någonstans (skulle inte förvåna mig om det hördes vida omkring) och jag tänkte att nu blev det antingen bra eller så måste jag bäras ut på bår. Det blev, om inte bra, så åtminstone någonstans i de regionerna. Jag tog mig upp, ut och hem för egen maskin. Och det konstigaste av allt - det känns bra! Har jag lyckats naprapata mig själv? Så otroligt kostnadseffektivt i så fall. Återstår att se om det går att springa med benet men jag känner mig hoppfull. Det kanske får blir cykel ett par dagar till ifall ploppet bara var en rökridå. I själva verket kanske jag har fått löparknä. Hu! Vi lämnar det där. Och pratar sportdryck istället. Idag har jag fått mina påsar från Life. Mina förväntningar är jag nu ombedd att skriva om. Har inga specifika för just denna produkt, men generellt för sportdryck förväntar jag mig 1) att det smakar dåligt 2) att man får löparmage av det och 3) att man ångar att man inte tog vatten i stället. Därför har jag aldrig druckit sportdryck. Tycker inte att det ska vara så svårt att överträffa dessa otroligt lågt ställda förväntningar. Allting som inte innebär totalhaveri kommer ju att vara en succé. Förhoppningsvis bestämmer sig mitt knä för att välja glädje och låta mig springa långpass på lördag. Då ska jag dricka sportdryck. Med hallonsmak. Från Life. Såg nu när jag synade påsarna lite närmare att det är Vitargo i dem och mina förväntningar steg därmed något. Jag "har hört" att det är bra, typ. Och så mycket vet jag att jag hellre dricker än äter en massa på långpassen. Faktiskt känner jag mig svagt positiv till själva idéen. Jag har har bara svårt att tro att det skulle bli någon radikal skillnad på min dådkraft under passen om jag dricker det här i stället för att knapra russin och dextrosol. Men skulle det faktiskt bli det (t ex för att jag fått i mig för lite energi tidigare - vilket inte är alldeles omöjligt) är jag den första att tacka och ta emot.