Cementhäck med broddar

Det man inte har i huvudet får man ha i benen, brukar det ju heta. När det gäller löpning är även det omvända lika sant. I dag hade jag det varken i huvudet eller i benen, det var verkligen ett klassiskt skitpass. Bortförklaringarna tornar upp sig för att bidra till att förklara denna totala genomklappning, men jag vet inte. Det kan vara vad som helst, alltihop eller något helt annat. Först och främst, en veckas dålig sömn. Nya broddar. Dåligt underlag. Motvind. Dålig uppladdning. Dålig planering. För varmt. Ont i magen. Ont i bröstet. Åtminstone tio pulsslag för mycket i stort sett hela tiden. Jag blev tvungen att GÅ bitvis. Benen ville bara inte springa så för att inte bli fast där på cykelbanan för evigt var jag tvungen att röra mig hemåt på något sätt. Besviken, förbannad och helt utmattad kom jag hem i alla fall. Av snabbdistansen blev det 6.5 km i 6.38-tempo. Och då försökte jag ändå trycka upp tempot ett par gånger (vilket slutade med att det tog tvärstopp, bokstavligen, varje gång). Nä fy fan. Det som stör mest är att benen var okej på nåt sätt. Resten av kroppen kändes som om den gått upp till 200 kg under natten (kontrollvägde mig sen och det hade den inte), och det s.k pannbenet hade gått och gömt sig. Blä och dubbelusch. Vad gör jag nu? Förutom att bryta ihop och komma igen. Vet inte om jag ska vila från löpningen tills underlaget är bättre ute eller om jag ska bita ihop och köra på. Ett pass på löpbandet skulle nog få mig att bryta ihop på ett mer slutgiltigt sätt så det tänker jag inte ens överväga. Det kan väl inte ha varit broddarna som gjorde det så överjävligt tungt? Det känns inte sannolikt. Tog iofs av dem en stund och det var lika hemskt då när jag tänker efter. Det sjukaste var att jag hade motvind och tänkte, jag vänder och försöker hålla ett högre tempo hela vägen hem, då får jag ju medvind också. Sagt och gjort, rättade till broddarna, vände och satte av. Bara för att få motvinden i plytet som ett knytnävsslag. Vinden måste ha vänt i samma sekund som jag fick för mig att jag kunde ha nytta av den. Och efter förra helgens 25 km i motvind (typ 12 m/s) har jag vissa mentala svårigheter med att ta mig an att det blåser på mig. Hej och hå, det är roligt nästan jämt.