Efter att ha samlat mod i två dagar gav jag mig idag ut i solsken och fågelsång för att se om jag kan springa egentligen eller om det är dags att kasta bort skorna och börja brodera istället. Måndagens magplask etsade sig verkligen fast mentalt, jag kände att med en ny genomklappning skulle löparkarriären vara över för gott. Ja, det var kanske lite väl dramatiskt, men lite drama och action måste man ju ha. Hursomhelst så pinnade benen glatt på. Pulsen (eller ska jag säga pulsklockan?) betedde sig lite märkligt men jag bestämde att så länge det kändes bra så var det bra. Sen om klockan säger 180 i puls så får den väl hållas då. Alla vet ju att den hittar på eftersom. Ibland undrar jag om den fångar upp mp3-spelaren och blandar ihop min hjärtrytm med bpm:et i VNV Nation. Det skulle förklara ett och annat. Eller så har jag ett litet hamsterhjärta som pickar på i racerfart där inne. Glad som en lärka blev jag ändå. Kändes så himla skönt att inte behöva kasta bort skorna. Sen rusade jag till iksu för att äta lunch med en fin vän. Väl där bestämde jag mig för att köra ett gympass när jag ändå var på plats, och mätt och belåten dessutom. Det gick bara fint det också. Nu har jag lovat mig själv att springa mina lugna pass lugnare och mina hårda pass hårdare. Inget mittemellantjafs. Det är så tradigt att vila flera dagar i rad bara för att jag inte tränar tillräckligt smart. Nu när jag har fått styrfart på styrketräningen igen vill jag gärna orka med den också.
Idag fick jag också ett mail som berättade att blivit utvald att testa Life Sportdryck. Så det ska det bloggas om lite framöver. Den ska tydligen funka både som energi under passen och som återhämtning efter. Ska hämta ut mina påsar och testa så snart som möjligt.
No more mellanmjölk :-) Låter spännande med Lifegrejen! //Emmelie
SvaraRadera