Kompressionsstrumpor 4-ever

Redan i morse började jag kasta lystna blickar mot kompressionsstrumporna (man kan även kalla dem stödstrumpor om man vill vara på det viset), gårdagens löpning gjorde sig påmind i vaderna på ett sätt som förde tankarna till form och struktur hos en vedklabbe. Nåväl, här satte jag en så kallad gräns för mig själv - inga träningskläder på terapihandledningen. Inga stödstrumpor i skolan. Men jag packade ner dem i väskan med stor omsorg och kunde finna lycka i att veta att jag skulle få ta på mig dem senare eftersom det skulle vankas löpning på eftermiddagen. Efter en dag med näsan i diverse normtabeller och testmanualer fick jag så äntligen dra på mig mina älskade strumpor och pinna i väg (fullt påklädd, vill jag tillägga). Ganska omgående fick jag nåt skumt magknip men det struntade jag i och ägnade mig i stället åt att prata sönder mitt sällskap. Men hon är van nu, och magen insåg att den aldrig skulle kunna överrösta tjattret och gav upp. Allt frid och fröjd alltså, solen sken och fåglarna sjöng (förmodligen strumpornas förtjänst). Jag försökte få i gång steget och inte dra benen efter mig som om jag ville harva cykelbanan. Den mentala bild som alltid kommer för mig när jag gör detta, är den av en liten cirkusponny som travar runt i manegen, komplett med en sån där plym mellan öronen och allt. Man kan ju undra vad det säger om mig och mitt omedvetna. Höga knän har den i alla fall, den lilla ponnyn när den så stolt travar runt, så där har ju det omedvetna prickat rätt så att säga. Drygt 6 km senare travade jag in på iksu igen, bytte om (IGEN) och gick på yoga. Kände mig som en riktig liten yogini idag och avrundade det hela med att gå upp i full brygga för första gången ever i mitt liv. Det känns fel att böja ryggen åt det där hållet. Upp gick bra, ner var en annan femma. Men ner kommer man ju alltid, även om kanske inte blir på det mest graciösa och stilfulla sättet, och nu sitter jag här och mular i mig köttfärssås och är äckligt nöjd med mig själv.

(Jag bildgooglade både "cirkushäst" och "självgod" för att hitta en rolig slutkläm. Det gick sådär, prova själva så får ni se.)