Mör och medgörlig

Den här bloggen har ett problem. Bilder! Jag måste ha bilder. Men hur? I alla fall, med eller utan bildbevis har jag klarat av fyra pass de senaste två dagarna. Två yogapass, helt planenligt. Det känns bra, tackar som frågar. Sakta men säkert blir kroppen alltmer medgörlig, i morse tror jag till och med att hälarna snuddade golvet i nedåtgående hunden under ungefär en millisekund. I går blev det intervaller på bandet. Ingen fläkt, kopiösa mängder svett, ganska nasty helt enkelt. 2x3x500m blev det. Var nere och nosade på 4:30-tempo i två eller tre av intervallerna (jag minns faktiskt inte vad i hela friden jag knappade in) och joggvilade i 6-tempo i kanske 4 min (var lite borta redan då) mellan seten. Fy farao alltså. Det var oändligt jobbigt och sista 2 intervallerna hade jag inte bara hjärtat utan också delar av frukosten i höjd med halsmandlarna. Men det är då man kammar till sig och vänligt meddelar benen: "spring på för fan, annars skaffar jag nya!" Men intervaller alltså, jag hoppas att jag får valuta för svetten så småningom för så himla härligt är det inte medan man håller på. Efter ett ombyte och en uppiggande proteindryck kröp jag in i yogasalen. Det är bomben att yoga direkt efter löpning (förutsatt att man har handduk och torra kläder med sig).

Min nemesis. Snart möts vi igen.

Dagens träning bestod av lite snabb benprehab i gymmet för min eländiga höft och sen ett festligt total training-pass. Det var mycket benböj, utfall och sånt som jag gillar. Armhävningar på balansplatta är däremot ett djävulens påfund, men kommer säkert ge utdelning i form av plågsam träningsvärk inom kort.

Imorgon hade jag tänkt ta en härlig löptur runt sjön men yr.no hälsar hjärtligt att det kan jag fetglömma. -20 förutspås bli morgondagens toppnotering och inte ens jag tycker att det känns som en jätteskojig idé. Blir bandet igen alltså. Bara att börja vätskeladda redan nu. Eller kan man det förresten? Jag vet inte. Det är så mycket jag måste lära mig.