Ligger lägre än en sjunken båt

Fortsätter Ulf Lundell-temat (gissa låten!), har fått någon konstig sjukdom som bidrar till känslan av att ha gått på grund. Främsta symtom: vansinnig huvudvärk och otäcka mardrömmar. Knoppade in och drömde att mina fina, fina Nike Lunareclipse hade gått sönder. Det var så verkligt att jag var tvungen att gå ut i hallen och kolla så att de verkligen var hela fortfarande när jag vaknade. I drömmen ingick också att leta fram kvittot för att ringa Löplabbet och fråga om jag kunde få ett par nya. Det var en pärs. Och som sagt, onödigt verklighetstroget. Kvittot låg t ex på exakt rätt ställe.

Visst är de fina? Inget dåligt får hända dem!
(bild lånad från internet)

Det var meningen att jag skulle göra en massa bra saker idag, och det gick rätt bra fram till lunch. Sen började grannarnas hundar en spännande skälltävling (alternativt körsång) och huvudvärken från helvetet utbröt (möjligen helt utan samband med skällandet). I stället för att sköta mina studier och fixa klart min uppgift har jag haft förmånen att heldagshänga med Ralf Katt, numera innehavare av den ärofyllda titeln Biggest Loser Tomtebo. Han har gått ner två kilo med hjälp av sin catmosphere (och dietmat från veterinären). Det ni. Det är i runda slängar 20% av kroppsvikten det. Det finns dock fortfarande 6,8 kilo katt kvar att gosa med, som tur är.

Finare än skorna. Nu också i hyfsad form.

Imorgon hoppas jag att jag kan träna. På lördag är veckans bästa pass, långpasset, inbokat. Den här veckan dessutom med den extra kryddan att jag har ett nytt vätskebälte att inviga. Det hörs ju lång väg att det är något man inte vill missa!